Välkommen till vår kampanjsida för EU-valet 2019! Tillbaka till SD.se
Välj en sida

Jakt och skog

Sveriges jägare och skog – Sveriges angelägenhet

Sverigedemokraterna har en positiv inställning till Sveriges jägarkår, som i stor utsträckning besitter och för vidare kunskap om djur, natur och kultur. Jaktetiken är i regel hög och viltförvaltningen fungerar i stora drag väl.

De problem med våldsbrott begångna med skjutvapen, vilka tyvärr blivit ett vanligt inslag i Sverige, saknar i regel koppling till de lagliga vapen som Sveriges jägare och sportskyttar förfogar över.

Sverigedemokraterna vänder sig emot att EU dikterar svensk viltförvaltning. Sverige hade redan före EU-inträdet en viltförvaltning som resten av världen kunde se på med avund och vi ser inga mervärden i att EU:s institutioner numera dikterar förutsättningarna. I frågor som berör viltförvaltning menar vi att det nationella parlamentet alltid ska ha sista ordet och att regeringen därmed tydligt ska verka för att Sverige återtar beslutsmakten gällande de frågor som ryms inom art- och habitatsdirektivet samt fågeldirektivet.

Detsamma gäller skogen. Svensk skogsförvaltning har uråldriga anor och är väsensskild från skogsbruk i många andra länder beroende på långtgående skillnader i förutsättningar mellan länderna, både vad avser geografi och tradition. Vi är övertygade om att svenska skogsägare och svenska politiker har bättre förutsättningar än EU att förvalta Sveriges skog på bästa sätt.

Sverigedemokraterna vill:

Riva upp vapendirektivet. Det finns över 600 000 jägare och andra legala vapenägare i Sverige. Vapendirektivet, liksom införandet av detsamma på nationell nivå, har överhuvudtaget inte tagit hänsyn till denna grupp. Sverige har en lång historia av jakt och sportskytte och frågor om tillståndshantering och liknande ska vara en nationell befogenhet. Den socialdemokratiskt tillsatte utredaren föreslår dessutom att Sverige i införlivandet av direktivet går betydligt längre än vad direktivet kräver. Sverigedemokraterna säger självklart nej till EU:s vapendirektiv och kommer att driva på i EU för att direktivet ska rivas upp samt i Sveriges riksdag arbeta för att förhindra dess implementering på nationell nivå.

Verka för att jakt- och rovdjurspolitik blir en nationell angelägenhet. EU:s art- och habitatdirektiv respektive fågeldirektiv har lett till utformandet av en svensk artskyddsförordning som fått en rad märkliga konsekvenser eftersom EU:s direktiv inte tar hänsyn till arters utsatthet i specifika geografiska områden. Är en art sällsynt i ett europeiskt perspektiv ses arten som sällsynt i alla delar av unionen, trots att det långt ifrån alltid överensstämmer med verkligheten. Detta innebär att arter som är väldigt vanliga i vissa områden ändå kan klassas som skyddsvärda och att det därför är svårt att bedriva skydds- eller förvaltningsjakt på dem. EU:s lista innehåller krav på åtgärder för att skydda en lång rad arter som i Sverige inte är hotade, till exempel storskarv och storlom.

Förvaltningen av arter som lever i Sverige, och speciellt sådana som inte rör sig mellan Sverige och den europeiska kontinenten, ska naturligtvis hanteras av Sverige. Detaljbeslut om hur svensk skydds- och förvaltningsjakt ska bedrivas bör tas av svenska myndigheter i samråd med i första hand jägare och markägare.

Hålla Bryssel borta från den svenska skogen. Jämfört med de större
EU-länderna har Sverige helt andra geografiska förutsättningar för skogsbruk. Sverige är ett stort land med omfattande skog, medan förhållandet ofta är det omvända på kontinenten. Politiken är därför inte anpassad efter svenska förhållanden. I Bryssel anser man att skogsbruk är något som ska kontrolleras och begränsas, medan Sverige, långt före EU-inträdet, förde en mycket framsynt politik för att säkra långsiktig tillgång på råvara till skogsindustrin. Nu uppstår en konflikt när man från EU:s sida, steg för steg, vill vara med och förvalta den svenska skogen, något som tyvärr bejakas av miljöorganisationer. Sverigedemokraterna säger bestämt nej till alla sådana tendenser och kommer konsekvent att stå upp för nationellt självbestämmande.